Igelkotten som inte kunde somna

Det var kväll i Mossaskogen, och alla djur hade redan somnat. Alla utom Pigg, den allra minsta igelkotten, som låg och vred sig i sitt bo av löv.

”Det sticker”, viskade Pigg. ”Och det prasslar. Och det luktar gammal svamp.” Han kravlade ut ur boet och gav sig av längs stigen med små, snabba steg.

Först kom han till ekorren Nöts gren, högt uppe i en tall. ”Sov här”, sa Nöt sömnigt. Pigg klättrade upp, lade sig till rätta – och rullade genast av grenen ner i en mjuk hög med barr. ”Kanske inte”, sa Pigg.

Sedan kom han till grodan Plums, som låg och guppade på ett näckrosblad. ”Sov här”, sa Plums och gäspade. Pigg kliade sig i nacken. ”Jag tror att jag blir blöt om taggarna”, sa han artigt.

Till sist kom han till räven Rufs, som hade en stor och varm håla. ”Sov här”, sa Rufs. Men hålan var så mörk att Pigg inte ens kunde se sina egna framtassar, och det tyckte han var lite obehagligt.

Pigg satte sig på en sten och suckade så det hördes ända bort till bäcken. Då kände han något varmt mot ryggen. Det var mossan, som legat i solen hela dagen och samlat på sig eftermiddagens värme.

Han lade sig ner. Mossan var mjuk. Den doftade regn och sommar. Ovanför honom lyste stjärnorna som små mjölktänder, och bäcken sjöng samma lugna sång om och om igen.

”Här”, mumlade Pigg. ”Precis här.”

Och för första gången den kvällen rullade han ihop sig till en liten, taggig boll – och somnade innan han hann räkna till tre.

Snipp, snapp, snut